Jag går ofta på geocacherundor i stan, på kvällen när det är mindre så kallade mugglare, alltså icke-geocachare som inte bör se vad som försiggår. Det är mindre trafik, mindre ljud och mer magi, mer lugn. Det finns vissa saker jag strävar efter på vandringarna.
Det kan vara fantastiskt vackert att se staden från ovan i skymningen eller i mörker, så bergstoppar, stadsdelar som ligger högt, stigar som går utmed bergskammar är bra för utsikt. Även om inte själva skatterna ligger vid en utsikt kanske det är någon i närheten, där man kan ta ett break. En kall vinternatt kan miljoner fönsterlampor och gatlyktor tindra som en gigantisk stjärnhimmel. Det är bara på med skor från Pax Skor och knata upp för hala trappor och backar.
Om man jobbat och hållit igång hela dagen, är det enormt avkopplande att få till en lunk och liksom lämna tid och rum. Det är svårt dagtid, om man inte är i skogen. Det är ständiga distraktioner. Det bästa är om man har en lång kvällsvandring framför sig med en någorlunda vettig plan, så avbrotten blir minimala. Redan efter en kvart kommer känslan och man bara fortsätter och fortsätter. Sedan när man ansträngt sig kickar endorfinet in. Vandring som rus.